70. Sexlösa förhållanden

Tjej i underkläder i tankar

Sedan jag började skriva denna blogg har jag kommit i kontakt med en del personer som, frivilligt eller ofrivilligt, lever i ett mer eller mindre sexlöst förhållande. När jag hör detta föreställer jag mig att tjejen eller killen som vill minst, kanske vill ha sex en gång på 2-3 månader eller egentligen inte vill ha sex alls. Det jag spontant känner när jag hör om sexlösa förhållanden är att jag aldrig hade klarat av detta, utifrån hur jag idag lever.

Har själv levt “sexlöst”

Men om jag bara gräver i min egen ryggsäck så inser jag att jag själv har levt så under en väldigt lång period med ett ex. Sexet gav mig inte så mycket, som jag berättat om, då jag hade svårt att komma. Vi prioriterade heller inte att vara tillsammans så ofta. Vi hade somrarna ifrån varandra när vi pluggade. Vi levde tre perioder ett halvår ifrån varandra p g a den enes eller den andres dröm, vilket ju var fint. Men inte så bra för vår relation. Jag gjorde mitt med mina kompisar, han gjorde sitt med sina. Det kändes som det var jag som ändå satte ramen för allt detta, men jag fick inte några direkta klagomål heller. Hur kunde jag klara det då när jag aldrig skulle klara det idag kan jag undra.

Hittade substitut för sex

Lösningen var att jag hittade substitut för sex. Såklart kunde jag ju onanera på egen hand, men det var inget direkt stort substitut. Jag tränade mycket och gjorde massa aktiviteter som gav mig kickar. Jag inredde hemmet, shoppade med väninnor, levde i perioder ett studentliv som jag gick helt upp i.

Funkar så länge man har substitut

Så länge man har substitut starka nog att ge en stor mängd endorfinkickar kan det nog funka. Den berömda maraton-/triathlon-karusellen många medelålders går in i misstänker jag i många fall är ett substitut för sex som kanske följer på sexsubstitutet som småbarnsföräldrarskapet ändå innebär. Det finns säkert undantag, men om man tränar inför något sådant, hur mycket sex orkar man då ha? När min man eller jag har sprungit ett långpass går ofta sex bort p g a trötthet i kroppen.

Skilsmässor när sexet eller substitutet tar slut

Folk kan fortsätta med substitut i hela sina liv. Så ett sexlöst förhållande kan säkert också hålla tror jag. Men då gäller det att båda i förhållandet är nöjda med att leva sexlöst eller har nog med substitut som ger dem kickar/tillfredsställelse. Fast i slutändan, undertrycker man då ändå inte ett basalt behov? I regel tror jag många skilsmässor antingen beror på att sexet tagit slut eller att substitutet tagit slut.

Man glömmer bort kicken

Sen är det väl så att när du håller dig borta från något positivt så glömmer man kicken med det. Som t ex om man inte varit utomlands på många år och har glömt kicken med det. Sedan åker man iväg. Efteråt är man som frälst och vill redan boka in en ny resa trots att man inte åkt iväg på massvis med år. Det är därför jag förespråkar hyfsat frekvent sexaktivitet. I alla fall så mycket att man inte blir bekväm och tror sig klara livet lättare/enklare utan sex.

Sex är “jobbigt”

Jag minns det från mitt tidigare förhållande. Det kom bara upp massa andra roliga saker jag hellre gjorde. Det är lätt att bli bekväm och prioritera egentid eller sömn istället. För sex är ju lite jobbigt, tar lite tid, man ska komma i humör och gärna ladda upp lite innan. Det kräver kanske lite piff innan, kanske sexiga underkläder. Ja det blir ett projekt helt enkelt. Men har man färskt i minnet kicken man får av det så gör man sig ju besvären inför, ja man tom njuter av förberedelsen.

Hade samma upplevelse

Jag och mitt ex träffades några år efter det tagit slut på en fika. Vi kunde då vara ärliga mot varandra och berätta hur häftigt vi upplevt sex efter att vi gått skilda vägar. Jag hade tex träffat flera som hittat min G-punkt vilket tog sexet till en betydligt skönare nivå. Det var ganska befriande minns jag, under den fikan, att vi kunde sitta där och bara glädjas åt varandra. Och konstaterade samtidigt att vi inte hade fattat grejen med sex tillsammans och att det var rätt att det tagit slut.

Finns perioder som är naturligt sexlösa

Det finns såklart omständigheter och situationer som gör att man ibland har perioder som är sexlösa och där det inte kan vara annat än helt okej. Vi har haft sexuppehåll, min man och jag, i ca 2 månader efter varje förlossning, dock inte under graviditeterna då jag haft ganska okej sådana. Efter förlossningarna vågade jag inte ha sex på ett tag, lika lite som jag vågade hoppa och studsa för mycket närmsta året efter p g a förlossningsskador. Vi har heller inte spenderat tid ifrån varandra mer än max en vecka, så det har ju också varit en skillnad från innan.

Väldigt individuellt

Jag kan bara konstatera att jag tror alla fungerar olika men att det innerst inne är ganska sunt att inte lägga sexet helt på hyllan i en relation. För jag är tämligen övertygad om att det då långsamt är som att släcka elden eller glöden som måste finns i ett lyckligt förhållande. Men hur ofta man mår bäst av att ha sex är ju helt klart väldigt individuellt. 😉

 

Relaterade blogginlägg

63. Vägen till vår trekant För något år sedan hade jag inte en tanke på att jag och min man skulle kunna ha en trekant med en annan man. Det fanns inte på kartan för mig, även o...
61. Sex sex sex. Hur mycket sex har vi egentligen? Efter de senaste inläggen här på bloggen där jag berättat om hur vi haft en trekant och fått orgasmer till höger och vänster, så känns det som att vi ...
69. Min mans fantasier Min man har ju, som ni kanske förstått, fått ta del av en hel del av mina fantasier senaste året. Och jag vet ganska mycket om hans hotwife-fantasier....
64. Sex under fotbolls-VM Fotbolls-VM är ju i full gång och nu börjar det ju bli riktigt spännande. Jag som inte är speciellt fotbollsintresserad i vanliga fall fullkomligt äls...
12. En mamma är inte en nunna Det känns som om mammarollen, i många sammanhang, har en nunneliknande stämpel. Jag tycker det är tråkigt och det väcker en massa tankar hos mig om va...

54 reaktioner på ”70. Sexlösa förhållanden

  1. Ah, sex är en viktig del i en kärleksrelation och värd jobba på. Lite som träning – när det har gått för lång tid sen sist är det ganska bekvämt utan, men när en väl har fått smak för´t igen … ger det massor!

    1. Sant! Det måste liksom underhållas för att suget för mer ska vara starkt. Vet inte om det är samma för män eller om det är mer vi kvinnor som fungerar så? ☺️

  2. Du skriver riktigt bra. Gillar verkligen att läsa dina inlägg! Inte många som snackar om just sex på detta sätt som du gör! Keep it up! ❤️

  3. Ja det är ju jätteviktigt att kunna prata med sin partner om hur man upplever sexet och att man hittar ett sätt som funkar för båda. Det ger ju en innerlighet i relationen.

    1. Ja så är det ju helt klart 👍 Kan väl bara bli ett problem om båda vill väldigt olika..och då får ju den ena hitta substitut eller så får man snacka så man kan kompromissa ☺️

  4. Tänker att alla bitar av ett förhållande behöver tid och närvaro för att fungera. Tror att man kan välja bort sex när man inte mår bra eller känner den attraktionen i ett förhållande. När äkta kärlek finns finns det även sex tror jag.

    1. Man kan ju älska varandra men ha helt olika sexbehov. Då sätts ju samspelet och kommunikationen mer på prov som antingen fördjupar eller försvagar relationen. Med helt lika tycke kring sexfrekvensen krävs ju mindre kommunikation kring den delen men visst då finns det ju massa annat att diskutera och tycka till om 😉

  5. Jag har alltid trott att sex inte är så viktigt för att jag inte haft det så ofta med ex – jag har inte velat, känt mig äcklig och att sex är något fel så har inte velat.. Även om jag inte har sex så ofta nu så har jag det betydligt mer nu än då .. Ibland kan jag känna mig äcklig efteråt och att det är fel men som tur är kommer det inte efter varje gång nu som då..

    1. Vad bra att det känns bättre nu än förut för dig. Jag kunde känna skam/ångest efter sex på den tiden då jag dejtade och då mådde jag betydligt sämre efter sex än innan…för att jag kände mig så jäkla svår och onormal när det kom till sex. Innan sexet hade jag ofta ett jättebra självförtroende men det dog i princip helt efter sex och pga det jojjoaktiga kring sexet vågade jag sällan visa vem jag var helt…Sex är ju så känsligt/jobbigt när det inte fungerar…och så underbart när det fungerar 😆

      1. Ja verkligen! Jag och sambon har en väldigt öppen dialog om mycket men när det gäller sex har vi tyvärr lite svårt att diskutera vad vi gillar och inte gillar, hur vi vill ha det och inte när vi har sex. Dessa samtal kommer när vi minst anar det, oftast när vi är ute och kör. Haha, då pratar vi väldigt mycket om hur vi vill ha det, så det är ju bättre det kommer nån annan gång men bästa vore ju när man håller på med det =)

        1. Det tycker jag också är svårt, och jag jobbar på det jag också. Att guida och hinta under tiden. För vissa saker är ju lägligt att hinta under tiden, där och då. Men några längre utsvävningar under sex är inte min grej. Jag älskar bilsamtalen eller promenadsamtalen som följer. Ibland är duschen efteråt min summering av sexet. I stunden är det helt klart svårare att ge konstruktiv kritik, men så bra med de som hittar balansen att göra det 👍

          1. Det håller jag med om. Men bättre att samtalen kommer upp i bilen än inte alls! Jag tror kanske allt kommer bli lättare och skönare den dagen jag känner mig mer trygg med mig sjäkv/i mig själv!

  6. Jag minns inte vilken föreläsare som sagt detta, men för att ha ett bra äktenskap måste man våga kladda ner sig. Alltså istället för den där torra pussen som går i slentrian mässiga vågor under en dag vid hej och hejdå dörren – så våga kyssas. Våga bli lite obekväm och lustfylld. Så gör vi. Två småbarn och tröttheten är idiot hög, men håller lågan uppe. Något annat finns inte för mig.

    1. Ja att inte bli för bekväm, pryd och så himla kontrollerad kring sex är kloka tankar. Att våga vara lite vild under ytan är enormt befriande. Jag blir bara peppad när jag hör en väninna berätta att hon vågar. Det ger mig energi att busa till det mer själv också…Jag tror det är viktigt, tjejer emellan, att peppa varandra i att våga kring det sexuella. För annars kan vi lätt hämmas av varandras prydhet tror jag ☺️

  7. Jag skulle inte känna att min relation var 100% om sex saknades. Sen är det också viktigt att i en relation förstå att andra saker kan påverka mängden sex och lämna utrymme för det andra i en period. Det är också kärlek. Kommunikation, både verbalt och kroppsligt är viktigt. Jag tänker att även om det inte är rätt för sex just den dagen, kan en ju alltid ge ömma kyssar och välplacerade smekningar ändå 🙂

    1. Helt klart. Ibland orkar man ju helt enkelt inte. Men att inte orka titt som tätt tror jag är som att bita sig själv i svansen. Det är lätt att då bli bekväm och inte se behovet av sex lika starkt längre. Man glömmer lätt kicken med det hela och ser då mer det jobbiga. Kommunikation är smörjmedlet i en relation, sexet är kryddan!! 😃

  8. Personligen vet jag inte vad som skulle vara ett bra substitut, men bevisligen finns väl sådana. Har konstaterat att en del väljer otrohet. Ämnet är intressant. Ibland läser man om bekymret som upplevs av alla som känner sig pressade att ha sex för ofta. Ibland om dom som upplever sig ha sex för sällan. De sistnämnda verkar ha sex ofta jämfört med de som sällan eller aldrig har det. Med tanke på hur olika människor är så är det nog inte konstigt att det ofta inte verkar synka.
    Visst måste man jobba på saker – det mesta i livet faktiskt – för att det ska funka. Men den som i grunden saknar ett behov tror jag kan känna sig trängd om någon vill “jobba upp” behovet. Låt säga att någon har ett jättestort behov av socialt umgänge, medan partnern mer eller mindre är en eremit. Inte helt lätt att skapa ett liv som gör båda nöjda då.
    Jag kan tänka mig att det faktiskt i längden är bättre att gå skilda vägar om man är totalt olika behovsmässigt, och någon eller båda lider av det. Just därför att jag tror att “bekvämlighet” uppstår av flera anledningar än vardagspusslet och trötthet. Jag tror att även personligheterna i ett par spelar in. Om en är evigt gnatig, grälsjuk och gnällig medan den andre kanske är tystlåten och fridsamt lagd måste det nog vara svårt att komma i stämning. Men det finns säkert lika många anledningar som det finns par.

    1. Ja visst måste det vara svårt om två ytterligheter blir förälskade och ska synka varandra, samtidigt som ofta olikheter dras till varandra och då ofta verkar komplettera varandra. Jag och min man är väldigt olika som personer men tycker ganska lika om sex. En helt asexuell person borde ju inte passa en väldigt kåt person. Men med nog starka substitut (som inte är otrohet) kan det kanske rulla på men frågan är om det någonsin kommer lyfta…

  9. Intressant att läsa dina reflektioner, det finns ju så många anledningar till varför par inte har sex och det behöver inte vara skadligt för förhållandet precis som du skriver. Det viktigaste är bara att båda är med på det och mår bra av det.

    1. Men jag tror man ska försöka ”trycka in det” som att man behöver planera in träning ibland. Det är ju mindre jobbigt om glöden är igång än om den hunnit slockna mellan gångerna. Då är iaf jag segare i starten…men men i perioder lättare sagt än gjort…I know 😆

      1. Ja, tycker delvis du har rätt. Att det är bra att skapa tid för närhet som kan leda till sex, men det kan vara en balansgång till att man börjar ha sex för att vara “duktig” och “ställer upp”.(även om man hade önskat att man blev kåt) Blir man sedan Inte kåt, eller njuter, så som man “borde” kan det nog ha motsatt effekt. Att sex tappar i värde och blir mer en plikt.

        1. Det är ju jättetråkigt om det ger en pliktkänsla. Jag fungerar så att om jag känner för sex eller bestämmer att nu får mannen och jag ha sex (oftast jag som har den bollen för min man är ofta med på det) då känner jag aldrig att det är en plikt när vi väl börjat. För då blir det oftast ändå bra sex på ett eller annat sätt…och jag blir stolt över att vi har ett bra sexliv. Mitt hinder ligger i latheten att dra igång sexet pga behov av egentid, trötthet eller sugen på choklad framför tv:n behov ☺️

  10. Jätte kul att du vågar ta upp det här ämnet! jag tror att sexet är viktigt i ett förhållande, men inte lika viktigt som allt annat. Kommunikation och närhet är viktigt, närhet kan man ha på olika nivåer. Jag känner dom som inte haft riktigt sex förutom bara närhet, Men varit ett par i 8 år. Och deras glöd är uppe utan sex, det fungerar för bägge men inte viktigt i förhållande. Kyssar och kramar uppskattas mer hos dom. Alla är vi olika, så det kanske är viktigt hos dig men inte många andra. Ett förhållande måste inte tappa stinget utan sex då handlar det även om massa andra bitar. Men roligt att du tar upp detta ämne och man kan spekulera med dig😀

    1. Kul att du uppskattar ämnet 👍 Jag tror absolut en del kan tycka det räcker med kel och kyssar men jag kan då inte låta bli att undra varför de inte vill mer. Beror det på att den ena inte vill ha mer (innerst inne) eller har den ena svårt att komma eller har dålig erfarenhet av sex, är asexuell… Säkert kan det vara så att det inte finns någon stor anledning alls men jag tror faktiskt (innerst inne) att det oftast finns en dold anledning. Men det är min tro/teori ☺️

      1. Ja, jag tror också det finns en orsak. Dålig erfarenhet. Bristande kärlek. Svårt att kommunicera om sex. Massor av låsningar och fixeringar om hur sex ska vara. Krav. Förväntningar och prestationsångest både innifrån sig själv och orsakade av andra, missnöje med kroppen. Osäkerhet, rädsla att inte duga…. mm,

    1. Ja och ibland får det nog kompromissas en del, så är det nog i de flesta relationer. Ingen relation är perfekt, långt ifrån. Alla har sina skelett i garderoben eller skämskuddar där någonstans 😆

    1. Jätte spännande det där, jag hade så gärna haft en lång fikastund med en person som kände så och jag hade nyfiket lyssnat. Har bara svårt att sätta mig in i de som bara naturligt känner så. För mig fanns det ju alltid en anledning till mitt minskade intresse för sex. Men som du säger alla är ju så olika 😊

  11. Intimt och sex hör till i ett förhållande och det ska vara en del av det. Jag kan inte vara utan det, men det är inte just för det, utan allt innan det väl blir sex, som förspel, flirtandet, blickarna flera dagar innan osv

  12. Jag tycker att det är känslorna bakom som är det viktiga. Kärleken. Är det fel från något håll funkar det inte, varken med eller utan sex. Många tappar lusten i detta läge, men för dem som fungerar som mig (och har en innifrån kommande drift att ha sex) blir kanske inte relationen bättre av att ha sex. Jag tyckte nästan jag fick en större tomhetkänsla efter sex i min förra relation (även då jag själv initiatierat det pga att jag hade behovet). När det bara handlar om en drift försvinner värdet.
    Jag tror generellt att män fungerar lite mer likt mig och har lättare att ha sex utan känslor, och kanske kan DET vara orsaken att kvinnan i realtionen tappar lusten. När hon känner att sexet saknar de bakomliggande känslorna, kärleken, blir det inte detsamma.
    Jag tror många med sexuella problem, utebliven lust, försvinnande sexliv, egentligen har ett kärleksproblem och det kan faktiskt även ligga hos den med mer lust.

    1. Jo så kan det nog vara. Jag kan känna att kramar o närhet kommer inifrån för mig men att sex kommer mer av kärlekskänslor och uppeggning när jag känner att någon gillar mig. Jag tror också män mer har det inifrån, sexdriften, och de kan mer ha sex även om inte kärlekskänslor alltid finns/dipp i känslorna. Så om kärleken försvinner i ett förhållande vill de ändå mer eller mindre ha sex. Jag skulle inte ha lusten till det. Men göra det för att plikten kallar. För mig är det A och O med en kärlekshandling inblandad. Det behöver inte vara att personen älskar mig men det måste finnas någon typ av kärlekshandling (diggar MIG på ngt sätt) för att jag ska gå igång. Så det var bra analyserat iaf när det gäller mig 😉

  13. Det finns förstås många varianter på detta tema, men i många fall tror jag att den ena i ett förhållande inte längre älskar sin partner, och den vill då heller inte ha sex med partnern. Och för den andre kan det då vara så att det är på sexet hen märker det först, att det blir sex mer och mer sällan, eller mindre och mindre glädjefyllt.

    Och jag tror det är långt ifrån alltid som den som tappat kärleken ens vet om det, utan hen uttrycker det som att hen tappat lusten för att ha sex. Och kanske till och med tror att det beror på andra saker, som stress och liknande. Och inte förrän skilsmässan är ett faktum förstår de, och erkänner de för sig själva, att det förstås var kärleken som var borta – eller inte ens hade funnits där på riktigt, någonsin. Och anledningen till att kärleken försvinner kan ju i sin tur bero på 1000 olika saker.

    Men, rent generellt tror jag att ett förhållande kan överleva mycket längre om man har sex “tillräckligt ofta”. För sexet binder samman. Med för lite sex tror jag risken är större att man slutar kyssas, sen kramas, sen röra varandra, sen prata – och så tappar man kärleken till slut. En del kan fixa det där, nå tillbaka till varandra, men för många är det försent när det redan gått så långt. Och sannolikt är den rätta medicinen inte att bara börja ha sex igen, då plötsligt, utan att kanske börja gå promenader ihop igen, och prata med varandra. Och om det lyckas, så kanske de vill börja ha sex med varandra igen också.

    1. Super kloka tankar tycker jag 👍 Kan liksom bara hålla med!! Jag har undrat ibland om mitt ex och jag hade fungerat bra om vi hade hittat sexnyckeln (jag hade ju inte hittat mig själv sexuellt än) Men när jag träffade min man insåg jag att jag aldrig riktigt älskat mitt ex, jo på ett syskonaktigt sätt. Vi hade ju attraktionen i början men klickade nog inte sexuellt helt enkelt. Samt andra saker som inte fungerade mellan oss i kommunikationen…är intressant hur man ser på saker i backspegeln ☺️

      1. Tack. 🙂
        Det du skriver – och som jag skrev – om att du kanske aldrig ens riktigt älskat ditt ex, det har jag hört så många gånger vid det här laget att jag har insett att det nog är ganska vanligt.

        Det är klart det fanns någon attraktion osv, och förhållandet kanske var mycket bättre än tidigare förhållanden. Men det stora problemet, det är ju: hur ska man kunna veta hur bra ett förhållande kan vara? Plus att det inte är så lätt att hitta “den rätte”. Och åren går. “Näe, men det funkar ju rätt bra, vi har kul ihop – det blir nog bra det här!”. Men hur djup är kärleken? Åt båda håll? Lyssnar man på varandra, stöttar man varandra, är man stolt över varandra, längtar man hem till sin partner? Kanske inte sådär väldigt mycket. Men så får man barn, och *tjoff* så går det 5-10 år där man tycker att “man ju måste stå ut, för barnens skull”. Och samtidigt dör den lilla kärlek som en gång fanns.

        1. Ja jag vet, hade kunnat vara jag…helt klart. Jag visste inte bättre än att det var bra det vi hade, utifrån de ramar jag kände till. Trodde inte sex kunde ge mig så mycket mer än det vi upplevde…och i efterhand fick jag ju veta att han också upptäckt sex på ett helt annat sätt han med. Det var så befriande att vi tyckte lika i det 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *