30. Kär i kärleken – Lärdomar från singellivet del 2

Brud tar tag i brudgummens nacke och drar honom med sig

Under 3 år var jag kär i kärleken. Jag kom ur ett långt förhållande och ville liksom kliva rakt in i ett förhållande igen. I efterhand har jag tänkt: kunde jag inte bara ha njutit av att vara singel. Såklart hade jag jätteroliga och busiga singelupplevelser. Men jag hade alltid i bakhuvudet om den framför mig kunde vara “the one”.

Motsägelsefullt agerande

Det kunde vara killen på semesterresan, one-night-standet från en annan del av Sverige eller killen på utestället. Jag var “förhållande-skadad” och ville inte kliva ur den bubblan. Samtidigt var jag rädd för de som faktiskt var bra. Den fina killen som inte ville kyssas på flera dejter tyckte jag var för mesig. Han var egentligen en väldigt bra kille. Killen som lät mig få komma och inte skrämdes av att ha med en vibrator. Ja, han tyckte jag var för mycket sig själv och för utstickande.

Den där klassiska “coola” killen lockade helt enkelt. Vilket egentligen inte passade mig alls, av flera anledningar. Han var omogen, ytlig och osäker.

Att vara kär i kärleken gör en blind

Så en del bottennapp har jag helt klart fått erfara. En gång när jag var och hälsade på en dejt (efter några veckor) i Stockholm ville han äta frukost på McDonalds tillsammans med en vän till honom och mig, varje morgon. Vännen var med typ hela helgen. Jag ska tillägga att jag älskar mysiga frukostar på tu man hand. Ja de gör väl de flesta nyförälskade. Dessutom var hans ungkarlslya så väldigt ostädad att det t o m låg pizzakartonger mitt bland en hög med disk när jag kom. Och lakanen var tydligt skitiga. För mig betyder en hyfsat städad lägenhet mycket och säger lite om hur mycket man ansträngt sig inför en dejt. Ändå inbillade jag mig under den månaden vi dejtade att han kanske var “the one”.

En annan ung kille, ca 5 år yngre än mig, blev så förnedrad av att jag tog med en vibrator att han knappt fick stånd. Men han gick med på att testa. Jag vet inte hur länge jag försökte komma, men såklart gick det inte. Den natten somnade jag inte så gott.

Skrämde bort en del

Som jag nämnt tidigare ville jag verkligen hitta “kärleken” och dejtade mest 20-25 åriga killar. Ni kan själva räkna ut att denna ekvation inte riktigt gick ihop och många gånger blev det två olika världar som krockade. Det konstiga var att jag kunde var så blind för vad jag verkligen sökte. Varför valde jag dessa pojkspolingar, när jag i själva verket ville ha en mogen man? Kanske trodde jag så lite sexuellt på mig själv att jag inte vågade ge en fin mogen man en chans. Tänk om det inte fungerade trots att han var äkta, seriös och trygg. Då skulle fallet bli högre på något sätt.

Vågade till slut inte ha sex

Jag dejtade konstant i nästan 3 år. På slutet dissade jag hellre en kille innan vi hamnade i sänghalmen, för det var enklaste vägen. Och för att jag inte orkade hela den mentala processen det ofta innebar att börja ha sex. Flirtandet och att få napp och gå halva vägen fick liksom räcka. Sista halvåret som singel lade jag dock ner dejtande, med undantag för ett rejält bottennapp. Det var nog en nödvändighet för att kunna träffa rätt till slut, att sluta dejta. Jag var totalt “dejting-skadad”. Det var till slut en självuppfyllande profetia att misslyckas med att hitta rätt. Att få napp var inte problemet men det var att jag drogs till det som inte passade mig, vilket jag tror är ganska klassiskt.

Tar med sig godbitarna

Såklart fanns det en del pärlor från dessa singelår och jag skulle aldrig vilja ha dem ogjorda. Jag har vågat, busat och skrattat även om jag blev halvt gråhårig på kuppen. Med erfarenheter blir man rikare på något vis. Jag visste då jag träffade min man, precis vad jag inte ville ha. Och det innebär ju att man mer vet vad man faktiskt söker. Så nu tackar jag alla “stolpskott”, för att jag får skriva på er bekostnad. Jag inser ju att jag själv satte en del krokben för mig själv också. Framförallt genom att vara kär i kärleken. Ni, pojkspolingar, passade säkert jättebra med någon annan, bara inte med mig. Så här i efterhand är det ändå händelser som nu får mig att småle. 🙂

Relaterade blogginlägg

62. “Are you the one” gör mig nostalgi... Då var en glad men lite hektisk midsommar över. Midsommar är ju inte riktigt som förr när man var singel. Men det ger lätt lite nostalgiska flashbacks...
73. Hemligheter för oss samman Fasen vad upphetsande det är att dela "snuskiga" hemligheter med sin andra hälft. Att låta receptionisten på hotellet undra varför man ber att få med ...
56. Tankar inför dopparedagen Efter vår lyckade kemiträff har vi haft kontakt med vår tilltänkta extraman ungefär varannan dag i 2 veckor och mer och mer lärt känna varandra. Den p...
31. One-night-stands – Lärdomar från singell... Jag har egentligen bara ett renodlat "one-night-stand" i mitt bagage. Som ni förstår från mitt föregående inlägg om att vara kär i kärleken undrade ja...
41. Bodycontact testas – Kan man få det napp... Med lite eggande nervositet kan jag nu berätta att jag har ett konto på sajten Bodycontact tillsammans med min man. Allt gick ganska snabbt. Vi har ju...

23 reaktioner på ”30. Kär i kärleken – Lärdomar från singellivet del 2

  1. Medberoende. Det är det första som dyker upp i min hjärna när jag läser din text. Det är bland annat när vi försöker hitta lyckan i en anna person utanför oss själva. Det vuxna barnet som vill bli sedd och som gör allt för att bli omtyckt. Jag tror att vi alla har en släng av medberoende inom oss. Fint beskrivet med alla dessa spännande förhållanden. Jag känner igen mig i mycket.

    1. Tack. Ja något slags beroende är det. Som att man sökt sin identitet i att vara i ett förhållande. Kanske kan vara så när man tidigt går in i ett förhållande, man har svårt att hitta sig själv utan kärleken. Därför var jag i stort behov av att sluta dejta för att hitta mig själv…

  2. Undrar jag, om kärlek och sex alltid hänger ihop? (Det vet jag ju att de inte alltid gör, men…) letandet efter den perfekta kombon kanske aldrig lyckas. Så ska en sluta leta då… ?

    1. Nej inte sluta leta, den finns men är fasiken inte alltid så lätt att hitta 🙃 Man kan ju iof försöka ha jäkligt roligt på vägen för man vet ju inte när man kommer i mål. Men det är ibland lättare sagt än gjort 😊

    1. Det är nog inte helt ovanligt verkar det som. Kärlek är ju väldigt härligt. Man blir nog även lite färgad av alla filmer och andra budskap runt omkring sig om att idealet är att leva två tillsammans. Så det är liksom naturligt att eftersträva det…

  3. Du har nog en hel del poänger i detta inlägg, jag tror det är mycket vanligt, det du beskriver. Samtidigt finns ju det grundläggande problemet: hur bra kan ett förhållande vara? När ska man veta att “Detta är bra nog.”? Det är ju inte lätt att vara ihop, och att sen flytta ihop, och att sen skaffa barn ihop. Man kan ju tycka hur bra om någon som helst, och ändå veta att man aldrig skulle kunna bilda familj tillsammans. Och åren går, och man har sitt bästa förhållande hittills – är det bra nog? Hur ska man veta? Det är som sagt ett annat problem, men de är ju ändå närliggande varandra. Och ju yngre man är, desto svårare att veta, som du är inne på, både vad gäller ålder och vad gäller antal förhållanden.

    Jag tycker nog en springande punkt är “intresset” för en. Är man intressant för sin partner, vill hen veta hur man mår, hur man tänker, hur man haft det under dagen? Eller märker man att hen skiter rätt mycket i det? Och, givetvis, ens eget intresse för ens partner. Reagerar man bara med ett “jaha” när hen beskriver en jobbig dag på jobbet, eller bryr man sig mer? Vad gör man för att den andre ska må bra, känna sig fin o nöjd, osv?

    1. Ja där har du en poäng. Precis så var det för mig. Jag visste inte att det kunde vara bättre än vad jag och mitt ex hade så då tyckte jag det vi hade var helt ok. Att det kunde kännas fantastiskt visste jag inget om. Att gilla den man dejtar mycket men ändå känna att han/hon inte är någon man vill leva med har ju också hänt…Sen finns det en annan aspekt också. Det kändes ju rätt när jag träffade min man, men då kunde jag ju omöjligt veta hur vi skulle klicka sexuellt och för att inte tala om hur vi skulle utvecklas sexuellt tillsammans. Det är enligt mig också viktiga aspekter för hur bra ett förhållandet kommer att bli i slutändan ☺️
      Att någon undrar och bryr sig om/när man haft en jobbig dag är ganska talande även om jag alltid kände att mitt ex gjorde det utan att han var rätt för mig 🙃

  4. Ja, det här med att kasta sig in i ett nytt förhållande harjag allt vart med om, inge bra alls. Är så tacksam att leva med den rätta sen snart 17 år tillbaka 🙂

    1. Det är ju en del i det hela också, bekräftelsen. Jag kände mest detta i ragga/flirtfasen. Där sökte jag mycket bekräftelse och älskade den centrumroll detta innebar.

  5. Innan jag träffade min nuvarande sambo så hängde jag på ett antal dejting sajter för att hitta den rätta, det slutade oftast med det blev ett jagande efter kärlek som aldrig blev av.

    1. Ja där är det ju extra lätt att undra vad nästa har att erbjuda och skifta “objekt” för det finns ju så många att välja mellan och lockas av. Det yttre kan man ju lockas av och så fungerar det inte alls kemimässigt…

  6. Själv har jag efter uppbrott från långa relationer gått precis motsatt väg – som “kär i kärleken”, för ja, det är ett bra begrepp som jag verkligen kan känna igen mig i, så blir jag snarast kräsen till tusen (och feg. Feg!), och lyckades därför gå från ett tio-årigt förhållande, till 3 års celibat, till vad som precis avslutats som ett 15-årigt äktenskap.

    Blir spännande se vad jag gör av “mig själv” nu! 🙂

    1. Det kan jag beundra, som själv tyckte jag var “feg” som flydde in i massa flirtar istället för att hitta mig själv först. Det gjorde jag tillslut men jag tror det hade gått betydligt fortare om jag bara tillåtit mig/vågat vara själv utan en pågående flirt igång hela tiden. När jag tillslut lät mig vara själv var det enormt befriande och totalt nödvändigt ☺️ Men visst att vara själv länge kan man ju också hamna i en fel cirkel av…två ytterligheter var vi då 🙃

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *