18. Förlossningsskador påverkar vardagsliv och sexliv

Förlossningar är inte speciellt upphetsande. Men eftersom de, för de allra flesta, resulterar i en del förlossningsskador som inverkar på sexlivet likväl som på vardagslivet känner jag att jag vill ta upp detta. Även jag har fått en del förlossningsskador. En vaginal förlossning är ingen lek och innebär en väldigt stor påfrestning på kroppen. Efter tre förlossningar är det inte så konstigt att ens underliv tagit lite stryk som lämnat spår efter sig. För mig kunde det dock ha varit mycket värre om det inte varit för den erfarna barmorskan Rosmarie.

Nu är det klippt

Det var barn nr 1 och förlossningen var i full gång när denna robusta äldre barnmorska Rosmarie plötsligt utbrister: Vi måste klippa. -Nej skriker jag, för det var min spontana tanke. Att bli klippt kan aldrig vara bra tänkte jag. Men Rosmaries svar fick mig snabbt att ändra mig. Hon sa: Du håller på att spricka mycket fult. Tack för dessa ord kära okända du. Kort och rakt utan inlindning. Jag var med på klippet ca en mikrosekund efter hon uttalat orden.

Förlossningsskador är vanligt

Jag vet vänner eller bekanta som spruckit hela vägen mellan anus och slida och det kanske berodde på stora barn eller att något akut skedde. Men det hade lika gärna kunnat vara jag med en normalstor bebis på 3,5 kg. Jag tror min äldsta hade ganska stort huvud men ändå. Jag hör om kvinnor och deras problem efter de fått barn. Jag har också en del skavanker som att jag gärna vill kissa innan träning, ej gärna hoppar så glatt i studsmattor då det känns opålitligt samt att jag vid ägglossningsveckan blir blöt o behöver trosskydd, ja och däremellan ibland också. På morgonen är jag väldigt känslig för böjningar om jag ej kissat på hela natten, det kan då vid böjning läcka och jag vill gärna uppsöka en toalett snabbt.

Lider med de som fått värre förlossningsskador

Men sen hör man om kvinnor som har ont varje gång de bajsar och kanske läcker avföring, ej vågar gå på gympa för att det läcker urin och har ont vid samlag. Då gör mina skavanker mig inte så mycket och jag lider med dessa kvinnor.

Jag vet att man kan träna upp muskulaturen mycket i underlivet så att sexet blir mycket bättre och tom att man kan kontrollera urinläckage till viss del. Men det känns som att alla blir mer eller mindre märkta efter en förlossning. Kanske framförallt efter den första.

Förlossning nr 2 underlättade besvären

Att bli klippt kändes väldigt jobbigt, efteråt. Jag förstod inte då hur tacksam jag var för att jag blivit det. Det gjorde mycket ont de första två veckorna efter förlossningen och går inte att jämföra med efter de två andra barnen när jag inte blivit klippt. Jag var efter första barnet och fram till mitt andra barn föddes väldigt spänd kring slidöppningen. Själva inträngandet vid sex spände och var inte så skönt. Detta fenomen neutraliserades efter barn nr 2. Så om jag bara hade fått ett barn hade jag troligen haft detta besvär för resten av mitt liv.

Tack Rosmarie

Tänk vad jag har en helt okänd person, denna Rosmarie, att tacka för så mycket. Att hon fanns i mitt liv i rätt stund är kanske inte så anmärkningsvärt i denna del av världen men dock i många andra delar. Så här vilar en grundtacksamhet till den hjälp man får vid barnafödande i Sverige. En djupare tacksamhet till att det var just Rosmarie som fanns bredvid mig där i rätt stund grundar jag på att hon gjorde rätt val där och då, med sin gedigna erfarenhet och välvilja. Visst det var hennes jobb som barnmorska, men ändå. Jag kommer vara henne evigt tacksam.

Nu efter alla år har jag vett att uppskatta det där urprofessionella beslutet Rosmarie tog, som så tydligt satt i ryggmärgen på henne. Jag har i efterhand förstått att alla barnmorskor inte hade gjort detsamma, tagit ett så tydligt kommando. Här tror jag gedigen erfarenhet fick komma till sin rätt. Om jag hade vetat Rosmaries efternamn hade jag velat skriva och tacka henne. För hur lätt hade det varit att ha hett sex när man inte känner sig trygg att kunna hålla tätt fram och bak. Det måste vara så känsligt att berätta och jag tror därför det finns ett enormt mörkertal därute.

Undvikit en del aktiviteter

Risk för framfall har gjort att jag avstått från en del sportaktiviteter och intensivt studsmattehoppande med barnen första åren efter en förlossning. Jag ser andra som bara knappt 6 månader efter en förlossning hoppar intensivt och springer långlopp. För mig har kroppen känts återhämtad efter ca 2 år varje gång, innan dess har den sagt ifrån. Såklart har jag tränat innan dess men inte så intensivt och inte med så mycket hopp. 

Är den förlösta vaginan, även efter 2 år,  gjord för volter i studsmattan och maratonlopp och ironman? Så kanske det är om kvinnan tränar knipövningar väldigt mycket. Jag skulle dock aldrig våga ta risken. 

Mina kära delar

Jag inser att de finns där, mina ärr efter barnafödandet, konstigt vore det väl annars. Efter förlossningarna upplever jag mig ganska öppen där nere. Min mellangård är idag drygt 2 cm. Jag tror att jag miste 1,5 cm efter klippet som blev sytt men jag tror kanske det gått upp efter tre barn. Jag har läst att ca 4 cm är det normala att ha där nere som oförlöst. Ibland blir jag rädd, vad händer om de resterande 2 cm “går upp”. De kvinnor som en gång spruckit hela vägen där nere måste ju ännu mer känna så? Jag är lite rädd om jag har analsex att dessa 2 cm blir för hårt belastade. De är utan tvekan mina viktigaste centimeter på hela kroppen.

Vill du läsa mer om förlossningsskador kan jag rekommendera bloggen Baking babies som på ett mer ingående sätt tar upp ämnet om förlossningsskador.

Relaterade blogginlägg

39. Knipövningar ger bättre sex och livskvalité Jag såg länge knipövningar som ett onödigt ont och tyckte det var tråkigt och jobbigt att behöva komma ihåg dem. Jag hade även svårt att hitta knipet....

21 reaktioner på ”18. Förlossningsskador påverkar vardagsliv och sexliv

  1. Jag tycker det är väldigt intressant hur du förmedlar ämnen som oftast är lite tabu. Men sanningen är den att det här är ju fullt naturligt ämne.
    Bra skrivet 🙂

  2. Jag har inte fött barn och har varit lite orolig för såna här saker. Mina bekanta som fått berättar gärna skräckhistorier, tack för att du belyste detta ämne på ett bra sätt.

    1. Tack. Sanningen ligger nog ofta någonstans mellan skräckexemplerna o de förskönade historierna. Att det är jobbigt att få barn o att skavanker kommer är nog de flesta hyfsat överens om dock. Men det är ju även blandat med eufori. Finns nog inte många saker som innehåller lika mycket blandade känslor o uttryck 🙃

    1. Ja det är ju känsligt att erkänna att man drabbats av pinsamma/jobbiga “men”. Det blir ju dock lättare när man hör andra våga berätta o då känna att man inte är ensam…

  3. Ett ämne som inte många vågar ta upp, men det är viktigt att dessa saker kommer fram också. För även om det känns pinsamt och jobbigt så är det många som får problem efter en förlossning. Så ett stort TACK för att du tar upp detta känsliga ämne.

  4. Jag blev också klippt, något jag precis som du var rädd inför. Men det kändes inte ens, för det var själva klippet i sig jag var rädd för. Helt i onödan. Jag är också innerligt tacksam till min barnmorska som gjorde klippet. Nu är det 27 år sen, och min andra förlossningen 19 månader senare gick fort och smidigt. Jättebra att du pratar om det här!

    1. Tack! Håller med om att klippet inte kändes alls. Men tanken på att någon ska klippa en mellan benen är ju klart känns obehaglig…Vad skönt för dig att nästa gick smidigt, brukar ju vara så med andra 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *